Hej igen!
Det var ett tag sen sist. Skolan har helt enkelt hindrat mig från att mblogga, och mellan läxor och lektioner måste man hinna äta, bajsa, sova ochb spela Starcraft 2. Idag blir det en kortis igen.
Jag har nämligen filat på (en jäkligt skitdålig) låt, som heter Robot.. Detta, lilla verk kan man säga är en kärlekshyllning till min läsare (alltså jag) och jag vill tacka alla som gjort låten möjlig (jag igen!).
Och om någon undrar, så har jag en melodi till låten. Jag är bara så dålih på att skriva noter :)
Skolstart
Idag är det skolstart (sitter och skriver det här under en håltimme faktiskt) och som vanligt var jag jäkligt nervös. Jag undrade om jag skulle komma att passa in, om jag skulle vara en i gänget. Jag gick mestadels med elever från min gamla skola, men några sjyssta killar var från en annan.
Problemet är att jag är helt värdelös på kallprat. Jag pallar inte att snacka om vädret i timmtal (vilket vi inte gör, men ni fattar poängen) och jag är värdelös på att flika in mina åsikter genom den tunga vägg av diskussioner de andra byggt upp.
I början hade jag skitkul med gänget, sedan blev jag mer och mer uttråkad, jag var inte längre med i de diskussioner de startat. Jag var som jag hade varit på min gamla skola, inte inne i gänget, men inte riktigt utanför heller. Kanske jag bara inte orkar vara social i mer än ett par timmar. Kanske är jag bara en social n00b.
Simsspråk!
Flubb, flubb, flubb, man fattar ingenting, som wow-jocke så tydligt uttrycker det. Sims-språk äger, och det är du som är ägodelen!
Nördigt som fan
Hellboy, directors cut. Första gången jag såg den hade jag en gigantisk wow-känsla. Hellboy var den enda superhjältefilm som vågade vara djup, och ja, med risk för att låta nördig, så var den ett mesterverk. Jag förundrades Abes omåttliga inteligens och hans passion för ruttna ägg, jag var ledsen för Liz, som, likt en omvänd Harry Potter, blev allt annat än hjälpt av de krafter som hon upptäckte som liten, och undrade hur Hellboy hela tiden kunde vara så jävla cool, men det var inte det viktigaste.
Katter!
Ett ord. Katter!
Hellboys lya svämmar över av katter, när Hellboy slåss mot en demon tänker han inte så mycket på att spöa demonen som att rädda ett par söta kattungar, Hellboys kärlek till katter är obeskrivlig! Katter! Det är det som gör Hellboy så episkt! Katter!
Att helboy i en annan scen återuppväcker en gammal döing för vägbeskrivning, som sedan hänger på Hellboys rygg, kallar honom för en "röd apa" och har en allmänt cynisk och negativ attityd gör inte saken sämre.
Ifall du ser Hellboy, directors cut, tveka inte! Köp den direkt och njut av detta episka och orginella mästerverk.
Och som alltid, kom ihåg att THE CAKE IS A LIE!
