Odjuret

Hej! Odjuret tillbaka efter flera dagars uppehåll! Skolstarten var seg, mmen jag överlevde iallafall första veckan! Ok, on topic, någon gång när jag tog en av mina långa, fundersamma cykelturer kom jag att tänka på att snacka om Twilight i bloggen. Vet inte varför, tror det kan bero på att jag för tillfället höll på med boken.

Innan ni fortsätter ska ni ha en sak klara för er. Jag HATAR Twilight! Och jag älskar det. Det är egentligen inte så kompliserat som det låter.

I december förra året fick jag min första glimt av Twilight. Inte att jag inte hade hört talats om den sen innan, men det var första gången jag såg eller läste något under kategorin "pompöst vampyrkärleksdrama av Stephenie Meyer". Jag hade nyss skaffat Blue Ray, och till det några filmer. En av dem var Twilight. 

Jag hade inte riktigt stora förhoppningar, jag hade hört ryktena om en dålig film med Robert Pattinsson i huvudrollen. Jag blev inte besviken när jag väl hade tagit av plasten av skiten och tryckt in den i Playstation 3:an. Långt ifrån besviken. 
Filmen började bra, med ett rådjur jagad i en stilistisk grön skog, medans Bella sade något helt ointressant i bakgrunden.  Sedan blev det värre.
Ointressanta människor sade ointressanta saker med glasartade blickar och icke existerande personligheter. Jag orkade dock se den till slutet, och jag måste medge att det var en del saker som faktiskt var ganska bra, som baseballmatchen till exempel, men det mesta var bara onödigt kärleksdravel.

Efter det så har jag kunna gå utanför dörren innan jag hör något om Twilight. Ni vet alla hur svårt det är att undvika det intetsägande gänget som är Robert Pattinson och co.

Nästa år fick jag Twilight i födelsedagspresent. Jag hade inte några större förhoppningar, men jag visste att den skulle vara bättre än filmen. Nej. Rättare sagt visste jag att den inte kunde bli VÄRRE än filmen. Så jag öppnade boken, och mina föraningar såg ut att stämma. Edward berrättade ouppmärksamt och oengagerande om första mötet med Bella, och redan då visste jag att jag inte skulle orka läsa ut hela boken. Trodde jag.
Efter det första, haltande kapitlet blev jag väldigt förvånad. Bella, som  i filmen potträtteras som en stereotypisk (icke-fjortis, eller bimbo) tjej var i boken den största antivampyr som någonsin skådats. Hon hatade forks mörka väder, de gröna skogarna och var rädd för blod. Och så snubblade hon hela tiden. Jägaren, som i filmen var en stereotypisk, hånleende skurk var i boken vänlig och trevlig, men inte nödvändigtvis godhjärtad och pålitlig. En utav mina personliga favoriter var vampyren Alice, som hittades ensam i skogen, utan minne och bara med sin siarförmåga, och som med hjälp av den sökte upp familjen Cullen och slapp leva i skogen som en vilde. Hennes bakgrund förklaras närmare senare i boken.
Det enda jag kan klaga på är att det är för lite spänning mellan Bella och Edward, han är ju en VAMPYR för fan Bella, men det antyder Edward själv när han är så förvånad över att Bella fullständigt skiter i om han är en vampyr eller inte.

Twilight är en skitbra bok. Gå och läs den direkt om du inte har det redan. Filmen kan ni fortsätta att undvika.

Det här blev längre än jag trodde...

Fick med lite onödigt för många länkar, så jag deletar ett par stycken. :)

Hellboy, directors cut. Första gången jag såg den hade jag en gigantisk wow-känsla. Hellboy var den enda superhjältefilm som vågade vara djup, och ja, med risk för att låta nördig, så var den ett mesterverk. Jag förundrades Abes omåttliga inteligens och hans passion för ruttna ägg, jag var ledsen för  Liz, som, likt en omvänd Harry Potter, blev allt annat än hjälpt av de krafter som hon upptäckte som liten, och undrade hur Hellboy hela tiden kunde vara så jävla cool, men det var inte det viktigaste.

Katter!
Ett ord. Katter!
Hellboys lya svämmar över av katter, när Hellboy slåss mot en demon tänker han inte så mycket på att spöa demonen som att rädda ett par söta kattungar, Hellboys kärlek till katter är obeskrivlig! Katter! Det är det som gör Hellboy så episkt! Katter!

Att helboy i en annan scen återuppväcker en gammal döing för vägbeskrivning, som sedan hänger på Hellboys rygg, kallar honom för en "röd apa" och har en allmänt cynisk och negativ attityd gör inte saken sämre.

Ifall du ser Hellboy, directors cut, tveka inte! Köp den direkt och njut av detta episka och orginella mästerverk.

Och som alltid, kom ihåg att THE CAKE IS A LIE!

Ah! Äntligen så har man fått tid att göra den där bloggen man så länge planerat! Välkommen till den nördigaste bloggen som någonsin skapats! Jag ska försöka att inte använda för många oförståeliga nördord, och jag kommer i bloggen inte använda oförståeligt l33t språk, vilket jag omber mina läsare att också göra. Jag själv är en nördig tonårskille med taskigt socalliv och stolt pogotriber och zelda timeline splittist. I den här bloggen kommer jag skriva om det jag gillar, spel (som jag för övrigt suger på) film, böcker och tv-serier, Harry Potter, Warcraft, Hellboy, RWJ och Dan 3.0. Ibland kommer jag även lägga in extremt knarkade utlägg om flygande spaghettimonster, mjukglass och tomtar, men det beror på att jag är trött då, vilket jag ofta är, så ha överseende.

Jag vet inte riktigt hur mycket jag hinner skriva, men jag ska försöka så ofta jag kan. Tills dess:

ODJURET ARE HERE BABY, AND HE`S GONNA RIP YOUR FACE WITH TOTAL AWESOMENESS!


Och kom ihåg, go vänner: THE CAKE IS A LIE!