Twilight sagan

Hej! Odjuret tillbaka efter flera dagars uppehåll! Skolstarten var seg, mmen jag överlevde iallafall första veckan! Ok, on topic, någon gång när jag tog en av mina långa, fundersamma cykelturer kom jag att tänka på att snacka om Twilight i bloggen. Vet inte varför, tror det kan bero på att jag för tillfället höll på med boken.

Innan ni fortsätter ska ni ha en sak klara för er. Jag HATAR Twilight! Och jag älskar det. Det är egentligen inte så kompliserat som det låter.

I december förra året fick jag min första glimt av Twilight. Inte att jag inte hade hört talats om den sen innan, men det var första gången jag såg eller läste något under kategorin "pompöst vampyrkärleksdrama av Stephenie Meyer". Jag hade nyss skaffat Blue Ray, och till det några filmer. En av dem var Twilight. 

Jag hade inte riktigt stora förhoppningar, jag hade hört ryktena om en dålig film med Robert Pattinsson i huvudrollen. Jag blev inte besviken när jag väl hade tagit av plasten av skiten och tryckt in den i Playstation 3:an. Långt ifrån besviken. 
Filmen började bra, med ett rådjur jagad i en stilistisk grön skog, medans Bella sade något helt ointressant i bakgrunden.  Sedan blev det värre.
Ointressanta människor sade ointressanta saker med glasartade blickar och icke existerande personligheter. Jag orkade dock se den till slutet, och jag måste medge att det var en del saker som faktiskt var ganska bra, som baseballmatchen till exempel, men det mesta var bara onödigt kärleksdravel.

Efter det så har jag kunna gå utanför dörren innan jag hör något om Twilight. Ni vet alla hur svårt det är att undvika det intetsägande gänget som är Robert Pattinson och co.

Nästa år fick jag Twilight i födelsedagspresent. Jag hade inte några större förhoppningar, men jag visste att den skulle vara bättre än filmen. Nej. Rättare sagt visste jag att den inte kunde bli VÄRRE än filmen. Så jag öppnade boken, och mina föraningar såg ut att stämma. Edward berrättade ouppmärksamt och oengagerande om första mötet med Bella, och redan då visste jag att jag inte skulle orka läsa ut hela boken. Trodde jag.
Efter det första, haltande kapitlet blev jag väldigt förvånad. Bella, som  i filmen potträtteras som en stereotypisk (icke-fjortis, eller bimbo) tjej var i boken den största antivampyr som någonsin skådats. Hon hatade forks mörka väder, de gröna skogarna och var rädd för blod. Och så snubblade hon hela tiden. Jägaren, som i filmen var en stereotypisk, hånleende skurk var i boken vänlig och trevlig, men inte nödvändigtvis godhjärtad och pålitlig. En utav mina personliga favoriter var vampyren Alice, som hittades ensam i skogen, utan minne och bara med sin siarförmåga, och som med hjälp av den sökte upp familjen Cullen och slapp leva i skogen som en vilde. Hennes bakgrund förklaras närmare senare i boken.
Det enda jag kan klaga på är att det är för lite spänning mellan Bella och Edward, han är ju en VAMPYR för fan Bella, men det antyder Edward själv när han är så förvånad över att Bella fullständigt skiter i om han är en vampyr eller inte.

Twilight är en skitbra bok. Gå och läs den direkt om du inte har det redan. Filmen kan ni fortsätta att undvika.

Det här blev längre än jag trodde...


RSS 2.0